Inbjudningskort till bröllop

För ganska exakt ett och ett halvt år sedan fick jag ett mycket förtroligt uppdrag. Jag skulle få göra bröllopsinbjudningskort åt min sambos syster och hennes man (då var han alltså hennes blivande man :))

Oj vad jag var nervös!! Vi bor inte ens på samma ställe, så det var inte så att vi kunde träffas ofta och gå igenom vilka idéer jag hade, utan jag fick komma på något, skicka bilder, få ett "ja" eller "nej", och sedan tillverka korten och hoppas att de skulle gilla slutprodukten lika mycket som de gillade bilderna.

Jag hade i alla fall en hel hop med idéer! Jag hade under min (då) senaste vistelse till Panduro sett fina brudpars stämplar. Dessa tänkte jag att måste gå att få ta på även här, i alla fall liknande. Så jag började planera!



Detta kort var min första idé. Jag använde restbitar hemifrån och skulle alltså naturligtvis ha använt ett annat band :) Inte det där, som (om jag minns rätt) är rivet från en bit tyg jag hade hemma. Idén är alltså enkel. En rosa ruta i mitten var jag skulle stämpla brudparet. Sedan skulle kortet gå att knyta ihop med bandet.

De färg-riktlinjer jag hade fått var rosa och vitt. Det var väl möjligt att jag skulle få använda rött också, men det är jag inte säker på mera...


Inne i kortet skulle färgtemat fortsätta. Själva inbjudan tänkte jag skriva på datorn och printa ut på det rosa pappret, tanken var sedan att jag skulle klippa den så att den passade till kortet. Antingen med vanlig sax...

... eller med mönstersax.

En annan idé var att kortet skulle vikas så att det gick att öppna som en dörr (eller hur jag ska beskriva det). Det skulle sedan hållas ihop med ett band av papper, var jag tänkte skriva namnet på bruden och brudgummen (det är därför en bild av kortets framsida inte finns med :))

En annan idé var att det kunde knytas ihop med band, så att bladen fick vara "lösa". Kortet skulle då vara rosa och själva inbjudan skrivas på vitt.


Jag minns inte vilken av idéerna som gillades bäst. Men direkt i affären så visste jag att ingen av dessa kunde ens nära bli verklighet. Det fanns ingen stämpel av ett brudpar att köpa! Det närmaste bröllop jag kunde komma var en stämpel där det stod bröllop.

Vilken besvikelse att stå i butiken och se att det inte finns NÅT man vill ha och samtidigt veta att jag inte har tid att åka till Sverige och handla där, eftersom det var så mycket annat alla veckoslut. Till slut bestämde jag mej för bröllops-text-stämpeln och en välkommen-stämpel.

Jag hade en idé och frågade i kassan om jag skulle kunna pröva om det gick att genomföra. Det gick inte att pröva om min idé fungerade, tydligen, för jag fick se flera modeller för hur de två olika stämplarna såg ut när de var stämplade. Men de var inte stämplade som jag ville, så jag blev inte mycket klokare. I brist på annat så köpta jag dem, för jag hade inget annat val och annars skulle jag väl aldrig ha fått veta!


Det här var alltså det jag ville åstadkomma! Bröllopsstämpeln som bakgrund och Välkommen som förgrund. Bröllopsstämpeln är här stämplad 3 gånger. Uppe, i mitten och nere. Sedan gällde det för färgen att torka. Sedan stämpla Välkommen och hälla embossingpulver på. Av någon anledning ville embossingpulvret fastna på 'bröllop' texten också, så det var ganska jobbigt att putsa bort från 'bröllop' men utan att putsa bort från 'Välkommen'.

Jag hade flera valmöjligheter av detta också. Antingen som rosa kort. Detta skulle väl antagligen inte ha gått att genomföra praktiskt, eftersom det skulle ha behövt vara ett kort som går att vika upp.

Ett annat alternativ var att Välkommen-texten skulle stå ensam i mitten och bröllop skulle vara uppe och nere.
Detta alternativ fanns även som rosa alternativ. Av dessa fyra var det det första som det blivande brudparet gillade bäst. Så det var det som jag började masstillverka sedan.

Så var det ju frågan om kuvertet. Visst kan man skicka det i vanliga vita kuvert, men jag ville inte det. Jag ville pryda dem så att mottagaren skulle veta att det var något speciellt som kom med posten. Jag hade två alternativ. Det ena som syns här ovanför, med två hjärtan som är lite omlott. Det andra alternativet var endast ett hjärta. Det har jag tydligen ingen bild på. Själv ratade jag det med bara ett hjärta, vilket jag sa åt den blivande bruden. Hon höll med mej, så det blev kuvert med två hjärtan omlott. Dessa är embossade :)

Nåja! All planering var klar och det var bara att börja tillverkningen :) Jag gjorde det stegvis, dels för att hålla ordning, och dels för att det var enklast att använda en stämpel i gången. Dessutom behövde ju stämpelfärgen torka emellan. Här är några av "mitten bitarna", innan Välkommen hade stämplats på.
Efter att färgen hade torkat stämplade jag Välkommen, jag försökte få det så nära mitten som möjligt. Detta skede måste jag göra så att jag stämplade 2-4 kort (minns inte exakt hur många), hällde embossingfärg på dem alla och värmde med värmepistol så att det blev embossat. Det gick snabbare än att göra dem en i taget och embossingpulvret fastnade i alla fall. Sedan använde jag 3D tejpkuddar för att ge kortet en 3D effekt. Här är alla (i alla fall de flesta) de färdiga korten.

Här är den färdiga "produkten" :) Jag är jättenöjd över resultatet! Sedan kan jag informera att om man värmer för länge med värmepistol på en bild man vill embossa så bränns pappret...jag förlorade två kunvert på det viset. Det ena kuverket var extra och den andra var räknat till mitt och min sabos inbjudan, så jag tänkte att vi inte behöver ett så vackert kuvert :)

Sedan var det bara att skriva inbjudningarna på datorn (efter modell som den blivande bruden skickade åt mej), skriva ut dem och klippa till dem. Jag använde mönstersax när jag klippte ut dem. Sedan klistrade jag dem i kortet enligt deras önskemål.

Jag hade hållit bruden och brudgummen uppdaterade med vad jag gjorde. De hade fått bilder på hur kortet blev att se ut och hur jag klistrade in inbjudan. Jag skrev även namn och adress på framsidan, det var (om jag minns rätt) något jag erbjöd mej göra.

Men även om de visste hur korten såg ut och hade fått vara med hela vägen tack vare bilder skickade via mail, så var det pirrigt och nervöst när vi åkte för att träffa dem och leverera korten. Jag ville ha det överstökat så snart som möjligt, för att de skulle få säga om de gillade korten eller inte.

Jag hade inte behövt vara orolig :) De älskade korten! Det var i alla fall vad de sade ;) Men jag tror att skulle de inte ha gillat dem så skulle de ha sagt. Man skickar inte ut inbjudningskort till ett bröllop om man hatar kortet. Det är i alla fall vad jag tror :)

Hur som helst var det ett jätte roligt projekt! Det var kul att kunna hjälpa till, jag gjorde det utan att tjäna något på det, men vi hade kommit överens om att de skulle stå för materialkostnaderna, så på förlust gick jag inte.