Röd Gul Vit - Vi målar med FINGRARNA

Det var en såndan där dag. När vi hade några barn. Men vi delade ändå barngruppen. Jag blev kvar på avdelningen med två barn, de andra tre, tror jag det var, gick till salen. Vi var inne, troligtvis på grund av vädret. 

Ett av barnen som blev kvar var hjärtskärande ledsen över att hon inte hade fått följa med till salen. Tidigt behöver barn få lära sig att hantera besvikelser i livet. Hårt men sant. Efter att hon hade lugnat sig funderade jag vad vi kunde göra som var roligt, men ändå lugnt. Det tog mej endast ett per minuter. Sedan hade jag bestämt att vi skulle måla med fingrarna. Jag plockade fram papper och färger, med flickan fortfarande snyftande förklarade jag att vi skulle måla. Båda barnen var genast med på noterna! Både upp i varsin stol medan jag hämtade vaxduk och förkläde som täcker både kropp och armar. Jag drog av långärmde kläder, bara i fall att.

Sedan satte jag tre låga burkar på bordet med en klick färg i varje. Jag gav snabba korta instruktioner.

Sätt fingrarna i färgen och måla med fingrarna.

Det konstiga med barn är att om man inte ska måla med fingrarna eller händerna, så är både fingrar händer och halva ansiktet nersmetat om man vänder ryggen till. Jag vände mej för att hämta två burkar till, och när jag vänder mej tillbaka till bordet tittar två barn storögt på mej med förundran i blicken. 

Jag tog tag i ett av barnens händer. Satte den i en valfri färg och satte handen på pappret. Sedan gjorde jag lika med det andra barnet. För att sedan verkligen ge barnen upplevelsen att måla med fingrarna, så tog jag den andra handen och satte den i en annan färg. 

Det finns många olika sorters barn. Bland annat finns de den sortens barn som inte sitter ner med ett pyssel i mer än 5 minter. Sen är det klart! Bra! Finito! 

Ett av barnen var ett sådant barn. Jag satt mitt emot båda barnen. med kameran i högsta hugg. Jag dokumenterade deras händer, kladdet, barnet. Upplevelsen stod de för själva. Och hur länge sitter de? Två barn, ensamma, utan något som kan störa deras koncentration. De sitter koncentrerat i säkert en halvtimme! Det är inget kladdande. Det är inget slängande. Vi pratar om barn i 2 års ålder med värsta trotset och temperamentet. Lugnare barn får man leta efter! Jag säger då det.

Barn tre droppar in. Hon är fortfarande trött. Hon vill sitta en stund i famnen när hon kommer. Så vi sitter tillsammans och tittar på när de två andra målar. När en av barnen har målat klart, då är det tredje barnet redo att måla. 

Hur ofta händer det? I ett daghem med x-antal barn per barngrupp. Att barn får sitta ner utan att bli störda, att få sitta så länge de bara orkar, utan att känna stress? 

Jag jobbar med barn i 1-3 års åldern. Det är meningen att vi ska göra det här, och det där och så ska vi inte glömma detta! Vi ska promenera, gymnastisera, utforska... Vi ska träna motorik, finmotork, påklädning...you name it!

Såklart så ska vi inte glömma alla nya rön! Alla ska vara lika värda, och behandlas likvärt, men inte lika, och så ska vi se till att vi håller på GENUS!

Det är för det första totalt omöjligt att hinna med allting och samtidigt hinna med barnen. Samtidigt som jag säger detta, så vet jag att det är troligt att barngrupperna kommer att bli större. 

JAg vet hur min vardag ser ut. Jag vet hur många barn jag har. Jag vet hur det är att komma på morgonen och en hel flock med barn springande emot mej! Innan jag hinner säga hej till mina kolleger har jag troligtvis behövt sätta mej på huk för att krama den som kommer för att hälsa på mej.

Alla barn har ett eget utrymme, en egen personlighet. De har integritet. De behöver ha egen tid med sin personal, de behöver kunna krypa upp i famnen och veta att det är värdefulla och att vi har tid. 

Ett barn som annars har svårt att sitta stilla och koncentrera sig. Blir plötsligt helt inne i den uppgift hon fått, bara för att hon har möjligheten. Bara för att hon inte blir störd av att någon annan gör något, eller vill påvisa att det är deras tur.

När jag jobbar med detta, och ser detta. När jag ser hur viktigt det är för barn med små grupper. Då hoppas jag verkligen att de som bestämmer ska förstå att barnen behöver tid och utrymme. De behöver kärlek och värme. 

De behöver inte stress och utrymmes brist. De ska inte behöva strida för att få uppmärksamhet.

De ska ha rätt till att utvecklas och skapa i den takt de själva vill och klarar av. Se bara på alla dessa skapelser! Jag gav samma möjlighet till alla barnen. Med undantag för att det för det mesta är omöjligt att vara endast 2 barn på avdelningen. Men alla fick möjligheten att pyssla tills de själva inte orkade mer. Det gällde bara att se till att börja i tid, och inte ta barn allt för nära lunchen.

Ett mycket kul pyssel, hur de valde att märla med figrarna var också roligt att föja. Många målade med 4 fingrar, plickar sträck. Men sedan var det ett rörande av alla färger ihop med varandra också. Eller båda av dessa varianter.

Att se färgburkarna var också kul. Hur färgerna blandades och bildade ett vackert mönster.

Pyssel för barn och vuxna

För ett par år sedan introducerade jag pyssel som del av föräldramötet på hösten. Det möttes med skeptism, men jag stod på mej. Trots att det var jag rädd att det skulle bli en flopp. Jag hade både rätt och fel. Rätt att jag stod på mej, och fel för att tro att det skulle bli en flopp. Det var en otroligt bra möjlighet för alla föräldrar att få slappna av och diskutera tillsammans och lära känna varandra.Som det är nu vet jag att flera avdelningar i huset använde samma "taktik" på föräldramötena.

I år har vi små barn i gruppen. Det gäller att pyssla på en sådan nivå att det passar de allra minsta. Så i pr valde vi att låta föräldrarna pyssla på samma nivå. De fick instrukionerna att göra en hand. De fick rita runt, klippa, klistra eller måla handen och trycka. Flera uttryckte att deras hand inte fick visas någon annanstans än på daghemmet. där de sedan hängdes upp ovanför deras barns fack. Det föräldrapar som jag har på bild har jag frågat om lov! 

Många valde att rita runt, klippa ut och sedan dekorera handen. Men som på bilden så fanns det också de som vågade sig på att trycka en hand. Det är bara fantasin som sätter gränser!

Som med allting så är det sällan så att alla kan komma på allting. Så visst var det föräldrar som inte kunde komma. Eftersom föräldrarnas händer skulle sättas upp ovanför barnens fack var det viktigt att dessa barn som inte hade föräldrarnas hand ovanför sitt fack inte skulle bli exkluderade. De fick helt enkelt pyssla sitt eget konstverk. För att göra så stor variation som möjligt så jag har blandat mig i väldgit mycket. Detta barn fick trycka sin hand tre gånger på tre olika färgers papper. Jag minns inte om barnet var med och valde färger för sitt handavtryck. Efter det har jag klipt ut en fyrkant och limmat det på en A4.

En annan variant har vi här. Barnet har tryckt sina händer med vitt på svart. Jag har sedan klippt ut en rektangel och dekorerat.

Själva pysslet (handavtrycket) har barnet gjort, men jag har valt hur det ska presenteras.

Detta barn har jag ritat runt handen. Efter det har barnet fått trycka sina händer på pappret. Jag har sedan klippt ut barnets händer och limmat dem på pappret. På det sättet så blev ju händerna spegelvända förstås. För att inte mina ritsträck skille synnas på händerna.

Denna kille, våran yngsta. Han var så liten när vi gjorde detta pyssel, att det var svårt att få honom att hålla fingrarna utsträckta när jag tryckte händerna. Efter att han hade tryckt händerna använde jag hans hand att trycka fingeravtruck runt hela pappret.

Självklart har jag min egen hand också. Jag har valt att trycka en vit hand på ett gult papper. Sedan klippa ut det. Jag har limmat tygbitar under mina fingrar och handen. Jag valde att skriva hela mitt namn över hela handen.

Ett mycket enkelt pyssel som går att variera till oändlighet! Antingen i hur pysslet presenteras, till att faktiskt göra det så komplicerat eller enkelt man bara vill.

Sedan är det väldigt skönt att bli målad på handen. Det är taktil stimulering

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG

  Snart är det alla hjärtans dag igen. Dags att börja fundera på kort och pyssel!

Det finns massor med enkla pyssel man man göra tillsammans med barnen! Alla går att ändra så att det passar en äldra barngrupp/ett äldre barn. Jag tar en beskrivning per pyssel.







En valfri färg på ett valfritt papper med hjärtan i valfri färg! Visst är det roligt med många valfriheter! Vi valde mörkblått med olika nyanser av rött, lila och orange. Med ett ljusblått hjärta med alla hjärtansdagshälsningen. Eftersom jag jobbar med 1-3 åringar så ritade vi och klippte hjärtan färdigt. Så fick barnen ett papper där de fick lägga lim och välja vilka hjärtan de ville ha. Nästan alla barn ville ha hjärtanen så att de inte överlappade varandra, så att när jag märkte att pappret började bli fullt, sa jag att det räcker, så att det fanns rum för den lilla blåa. På båda exempelbilderna har ju såklart barnen valt att lägga hjärtans så de överlappar! Efter det att de hade limmat hjärtan fick de dekorera med glitter. Lite mer lim på pappret och sedan strö över glitter. De klarade det relativt bra, i alla fall de äldre.

Hur göra detta pyssel lämpligt för äldre? Barnen får själva rita och klippa ut sina hjärtan. Sedan göra på samma sätt. De som kan skriva kan till och med skriva hälsningen själv, men då rekommenderar jag att göra det på baksidan av kortet! Det var svårt nog för mig att få alla bokstäverna att rymmas på det lila hjärtat.

 Ett annat tips är att låta barnen dekorera ett hjärta med skruttor av silkespapper. Antingen kan man välja ljusa färger för skruttorna eller så väljer man starka färger, eller varför inte alla färger? Den vuxne klipper ett hjärta som blir barnens arbetsyta. De får sedan lägga lim på hjärtat och klistra på så många skruttor som de okar. Var inte oroliga om skruttorna inte är tätt eller om alla skruttor hamnar uppe i vänstra hörnet! Det är DITT barn som har pysslat och hur de vill pyssla kanske inte alltid överensstämmer med din bild. Men minns då att när du pysslar, kanske ditt resultat inte överensstämmer med min bild av hur resultatet ska se ut.

Antingen skriver man hälsningen på baksidan, eller så skriver man den på framsidan. Jag skulle tippa på att hjärtat med hälsningen på framsidan hade en färdig cirkel där skruttor inte var tillåtet att limma. Bilden är ett pyssel som en kompis lilla flicka har gjort på sitt dagis så hur det är gjort kan jag inte svära på. Jag har lov att använda bilden!

Hur skulle detta pyssel lämpa sig för äldre? Enkelt, de får själva rita och klippa sitt hjärta. Ha ett större krav på hur skruttorna ska vara, tätt, kanske fylla hela hjärtat med skruttor? Kanske rita ett mönster på hjärtat och färga dessa med skruttor? Kanske skriva hälsningen med skruttor och sedan fylla bakom som en bakgrund av skruttor i annan färg?

Denna nalle har en modell. Av den har jag ritat en modell till en mindre nalle som fungerade som födelsedagskort ett år. Så det är bara att rita på högt! Nallens kropp, ben, fötter, mage, huvud, öron på en bit. Hjärtat på en annan, och händerna skillt. Sedan en ljusare färg för ansiktet.

Detta pyssel lämpar sig bättre för de lite äldre. Om det inte är så att du tycker att det är okej att ansiktet sitter på tassarna, hjärtat på sned under öronen och ena handen här och andra där. Då lämpar det sig fantastiskt också med de små! Bitarna är utklippta, men de barn som kan klippa själv kan såklart klippa alla bitar själv. Här har nalle ritade ögon och en knapp som näsa. Man kan också ha knappar som ögon och softis som näsa. Bara att ha fantasi! Eller så ritar man allt. Hälsningen kommer på hjärtat som nallen håller i.

För de allra minsta, de som inte kan pyssla, de som inte förstår konceptet att ta en bit och sätta det på limmet, utan som hellre plockar bitarna från limmet och sätter dem i munnen. Eller plockar bitar på limmet för att sedan sekunden senare ta bort dem. Då passar detta pyssel utmärkt. Ett hjärta var barnets händer är tryckta. Enkelt! Vissa barn tycker inte om att få färg på sina händer, så klart, alla är vi olika, men de flesta tycker att det är spännande. Kanske de till och med upplever det som skräckblandad förtjusning? Bli inte förskräckt om ditt barn börjar gråta när de får färg på händerna, då smittar förskräckelsen över på dem! Låt färgen vara kvar en stund, låt barnet vänja sig, är det total katastrof, tvätta händerna och strunta i pysslet!

Eller varför inte använda vatten med färg i? Det blir som en vattenstämpel som knappt syns. Beroende på pappersort förstås.