Fjäderkyckling

Ibland faller saker i glömska. Jag håller på att gå igenom min blogg för att se vad jag har bloggat om och vad som inte ännu har kommit i min blogg, när jag plötsligt snubblar över en fjäderkyckling!

Jag har tidigare bloggat om denna och länkat till ursprungsbloggen, jag hade helt klart tänkt pyssla detta med barnen, men det har jag ju inte gjort!

Men påsken är framför dörren! :) Så jag kommer att verkligen se till att få något påskpyssel gjort denna påsk!

Kycklingar av kottar

Ett pyssel som i sig inte är så svårt.

Hitta en kotte. färglägg den gul. Limma ögon och näbb på undersidan av kotten.....eller översidan om man tänker på hur kottarna växer!

Sen limma kotten på ett forpar.

För mindre barn så förbereds fötterna, så att barnen bara limmar dit dem. Äldre barn kan pröva klippa själva.

Bli inte hispiga om barnen sätter fötterna som hatt :) Det är bara charmigt! Visserligen kommer ju heäa huvudet att vridas upp och ner när fötterna sätts neråt, men må så vara då!


Det är inte heller viktigt att hela kotten är gul. Huvudsaken är att barnen har gjort pysslet själv enligt deras egen förmåga.

3D kyckling

Jag har inte gjort denna sötnis själv. Så egentligen vet jag inte hur den ska göras.

Men om jag ser på bilden jag har tagit så är det en kyckling vars kropp har blivit utriven. Alltså, riven så att den är rundad. Huvud, vingar och huvud.

Näbben är en "helt vanlig näbb", en salmiak vikt på mitten

Benen är en lång pappersremsa vit fram och tillbaka för att skapa ett dragspel.Fötterna är antagligen limmade på i efterhand. Om jag får gissa.

Gräset är ett grönt papper var man har klppt grässtrån.

Montera ihop på ett vitt papper och limma på valfri ram.



Så här utan att veta tycker jag att det verkar något avancerat. Jag har inte själv någonsin rivit ut former, så egentligen vet jag inte hur svårt det är. Men det är säkert tålamodskrävande. Också dragspelsbenen.

Däremot. Vill man göra pysslet med mindre barn så är det väl bara att försöka, det värsta som kan hända är att man måste inse att det inte blir som på bilden. Det kanske inte ens blir något annat än en massa pappersbitar ihopsatta till modern konst :)

Och eftersom det är tålamodskrävande. Ta lite i taget. Äldre barn klarar nog av att avsluta hela projektet. men yngre kanske det är bättre att ta det i etapper för att behålla skaparglädjen och känslan av att lyckas.

Ögonen kan man väl göra lite som man vill med. Antingen måla dit med tusch, eller limma dit en stans-rest (från hålstans) eller ett par såna där kpta ögon som rör sig om man vänder på kycklingen.

Att märka lekstugeleksaker

 Det är redan ett par år sedan jag gjorde detta. Vi hade problem med att leksakerna från lekstugan alltid försvann. Alltid när barnen ville leka i lekstugan blev första uppdraget att söka reda på något att leka med.

Så vi samlade ihop lite grejer som skulle vara i lekstugan, sedan märkte vi dem med en lekstuga så att barn och personal skulle veta vart de hörde.

Principen är bra. Det fungerar perfekt i teorin. I praktiken så funkar det sisådär. Visserligen vet vi vilka saker som ska vara i lekstugan, men de dyker upp lite här och där.

Det som fungerar är ju att när de dyker upp lite här och där så kan vi antingen be något barn att föra dem till lekstugan, eller göra det själva. Så det finns i alla fall någonting i lekstugan till att börja med. Sedan att de bärs runt, ja, det kan man väl inte göra något åt! Det är ju faktiskt till för att leka med.

 Jag har använt mig av en helt vanlig permanent marker. Det fungerar helt ok. Färgen kommer ju att nötas bort, men den håller helt bra. På vissa ser man bara att det kanske nångång möjligtvis har funnits en märkning, medan på andra syns det tydligt.

 Helt utöver blogginlägget så funderar jag vart alla bestick har tagit vägen! Jag brukar titt som tätt söka efter skedar. Senast hittade jag en kniv. Endast.

Tja, jag läste ju någon tidningsartikel om något dagis som hade rensat regnbrunnen och hittat hur många spadar det nu var i regnbågens alla färger. Så kanske vi borde söka våra bestick från regnbrunnarna...?