Att baka pepparkakor

Jag trodde jag hade pepparkaksreceptet här på bloggen, men tydligt var ju att jag inte hade det. Nåja, jag får helt enkelt lägga till det senare, och länka det till detta inlägg. (Låååångt senare: Recept!)

Idag har jag laga pepparkaksdeg. Imorgon blir det pepparkaksbak!

Jag började med att kolla receptet. Ja, alltså jag ska ha så och så mycket sirap.....sen ska jag ha så och så mycket socker......hm.....vänta nu.....socker??

Nix, inge socker hemma! Men jag hade bitsocker...? Socker som socker??

Jag mätte upp antalet gram i bitsocker. Hällde dem i kastrullen och tillsatte en skväll vatten, kanske det löser upp sig då? Sen satte jag kastrullen åt sidan och mätte upp de övriga ingredienserna.

När jag sedan gick tillbaka till kastrullen och skulle börja värma på sockret, insåg jag att eftersom jag hade satt vattenskvätten dit så var det enkelt att slå sönder bitsockret med träsleven, så det gjorde jag samtidigt som jag värmde sockret. Sedan när jag hade så gott som allt socker sönder fick jag tillsätta sirapen, för mitt socker ville börja koka. Det blir väl kola av allt sammans då, tänkte jag, så lika bra att tillsätta sirapen och försöka röra ut de sista bitarna. Det lyckades! Ja, kryddorna var ju också med och värmas. Just innan det började koka tillsatte jag sodan och lät smeten pösa.

Sen tillsatte jag mjölet. Jösses vad stabbig deg det blev...tänkte jag....Smaken var dessutom lite off....hm.....

Just innan jag tänkte sätta undan degen kom jag på att jag nog ska pricka av alla ingrediensena, jag har säkert glömt nåt viktigt, när konsistensen och smaken är fel, liksom.

Socker - check
Sirap - check
Kryddor - check!
Soda - check
Mjöl - check
Ägg - .....ÄGG!!

Jag visste väl att jag hade glömt något viktigt!

Men inga problem, bara att röra ner ett par ägg. Sen in med smeten i kylen. Imorgon är det dags att baka :)

Farsdagstavlor

Smarttelefonerna har en app som gör att man kan fota i teckningformat. Appen heter Camera360, effekten är Sketch och Surreal är väl filtret då. Hur som helst. Den fotar som ses nedan. Såklart kan jag inte dela bilder på barn. Så vad ni ser är endast delar av själva presenten. 

Visserligen är detta ett pyssel som barnen inte gör själva. De poserar och har valt färgen på ramen, men i grund och botten har de inte gjort något alls. 

Själva resultatet blir helt underbart, tycker jag själv. Jag älskar detta filter. 

Jag har använt en helt vanlig svart-vit printer för att printa ut bilden, på ett helt vanligt kopieringspapper.

Myrstackarna

Vi hade en praktikant hos oss som gjorde detta pyssel med barnen. Väldigt enkelt. Hon använde sig av det material som naturen erbjöd. 

För att också de minsta barnen skulle kunna få till en stack så gjorde hon en stack på ett papper som grund, och sedan fick barnen välja färg, för att sedan limma på barr så att det skulle bli en riktig myrstack.

Endel vill eller orkar inte limma så många barr, då är det bra att ha en myrstack färdigt så att det inte gör något att det inte finns så många barr

Äppel päppel...

Låt oss göra ett litet äppel! Det ska vara som ett äppelformat, och helst så ska hela äpplet vara täckt med färg.

Så vi börjar med att låta barnen rita på ett vitt papper. De fyller pappret så mycket som de vill, för vi kommer sedan att använda äppelmodellen för att klippa ut äpplet.

Efter att modellen har ritats av klipps äpplet ut.

Minns att om äpplet har en kvist så ska de passa ihop med varandra när de limmas ihop. 

Häng upp äpplet t.ex. med ett snöre för att kunna se på resultatet från båda håll. 

Det är barnens eget pyssel. Det handlar bara om hur vi som vuxna väljer att presenrera det.

Imse vimse spindel

Ett mycket simpelt pyssel egentligen. Färglägg handen svart och gör ett handavtryck. Färglägg sedan den andra handen svart och gör ett handavtryck var tummarna överlappar varandra. 

Pysslet är svårt om barnet i fråga gärna viftar med händerna eller vill trycka händerna överallt, eftersom du har två svartmålade händer att hålla reda på. Ett mindre barn klarar inte av att trycka spindeln korrekt. Men ett äldre barn klarar nog av det, och 2-3 åringar klarar bra av att följa instruktionen var handen ska tryckas. 

Pysslet är i sig inte endas resultatet, det är också upplevelsen att få färg på sina händer. Det är kallt, det kittlar.

Att spindeln fått ett nät det är en detalj som jag har ritat dit senare, för att det ska vara tydligare att det är en spindel. Ögonen samma.

Är det så att barnet inser att färg på handen inte var så spännande det såg ut, det känns skrämmande eller obehagligt, strunta i pysslet! Det ska inte vara obehagligt. Jag hade ett sådant barn, vi gick direkt till handfatet och tvättade handen. På vägen dit tryckte jag ett papper mot handen, så att det skulle finnas något minne kvar av pysslet för barnet. Barnet var glad åt sitt pyssel efter att det var uppe på väggen tillsammans med alla andras. Och obehaget av att ha färg på handen blev inte förlängt på grund av handavtrycket :)

Det var en del av en sångbok som aldrig blev av. Ett missförstånd gjorde att det blev avbrutet. Tanken var att det skulle finnas text till bilden. Imse Vimse Spindel - sången. Men också Mini Mini Spindel och Bamse Bamse Spindel.

Kanske rockspindel skulle ha passat bra till detta pyssel :)

Blåsippan ute i backana står

En relatit enkel blåsippa att förstå sig på. Jag har inte gjort denna heller.

Egentligen behövs en modell, så börja med att skapa en modell! En treblads-modell till blåsippsbladet. En fem-kronbladig-modell till blomman. Eller om man vill ha fler eller färre kronblad, så varför inte.

Stjälken är endast en remsa, så den behöver inte någon modell. Samma är hålstansresterna.

Låt barnen sen rita runt och klippa ut blomman och bladen. Vik remsan ett par gånger och limma ihop allting.

Denna blomma hänger på väggen. Men den borde också kunna stå som tredimensionell blomma på bordet. Beroende på hur tung blomman är i forhållande till hur starkt papper som är använt till stjälken.

Vårblommor

Tussilago och blåsippor. När man ser dem så vet man att det är vår!

Jag minns hur jag brukade plocka tussilago till min mamma på morsdagsmorgon. Troligen enda morgonen som jag verkligen gillade att vakna tidigt.

Blåsippor var för mig en sällsynt blomma. Och den är fortfarande, fast jag ser den oftare nu.

Men nu ska vi inte plocka vilda blommor, vi ska skapa dem själva.

Dessa är skapade med kreppapper.

Igen ett pyssel som jag inte har gjort själv, utan bara dokumenterat. Jag skulle ju rekommendera det till 3 år och uppåt. Just för att det är lättare för äldre barn att få blomman på stjälken.


Ta en bit kreppapper och "snurra" den lite för att få 3D effekt. Limma på ett papper.

Nu är jag inte säker på hur själva blomman är gjord. Men det ser ut som att vara utklippt ur enkla papper och sedan limmade på stjälken.

Gräset kan alltså vara antingen kreppapper eller så ritar man det själv.

Hålstansrester till mitten på blåsippan.

Enkelt så.

Är det någon som tolkar pysslet på ett annat sätt än jag har gjort det, ja men då tolkar ni det så! Det finns inget rätt eller fel. Det är bara fantasin som sätter gränser!

Fjäderkyckling

Ibland faller saker i glömska. Jag håller på att gå igenom min blogg för att se vad jag har bloggat om och vad som inte ännu har kommit i min blogg, när jag plötsligt snubblar över en fjäderkyckling!

Jag har tidigare bloggat om denna och länkat till ursprungsbloggen, jag hade helt klart tänkt pyssla detta med barnen, men det har jag ju inte gjort!

Men påsken är framför dörren! :) Så jag kommer att verkligen se till att få något påskpyssel gjort denna påsk!

Kycklingar av kottar

Ett pyssel som i sig inte är så svårt.

Hitta en kotte. färglägg den gul. Limma ögon och näbb på undersidan av kotten.....eller översidan om man tänker på hur kottarna växer!

Sen limma kotten på ett forpar.

För mindre barn så förbereds fötterna, så att barnen bara limmar dit dem. Äldre barn kan pröva klippa själva.

Bli inte hispiga om barnen sätter fötterna som hatt :) Det är bara charmigt! Visserligen kommer ju heäa huvudet att vridas upp och ner när fötterna sätts neråt, men må så vara då!


Det är inte heller viktigt att hela kotten är gul. Huvudsaken är att barnen har gjort pysslet själv enligt deras egen förmåga.

3D kyckling

Jag har inte gjort denna sötnis själv. Så egentligen vet jag inte hur den ska göras.

Men om jag ser på bilden jag har tagit så är det en kyckling vars kropp har blivit utriven. Alltså, riven så att den är rundad. Huvud, vingar och huvud.

Näbben är en "helt vanlig näbb", en salmiak vikt på mitten

Benen är en lång pappersremsa vit fram och tillbaka för att skapa ett dragspel.Fötterna är antagligen limmade på i efterhand. Om jag får gissa.

Gräset är ett grönt papper var man har klppt grässtrån.

Montera ihop på ett vitt papper och limma på valfri ram.



Så här utan att veta tycker jag att det verkar något avancerat. Jag har inte själv någonsin rivit ut former, så egentligen vet jag inte hur svårt det är. Men det är säkert tålamodskrävande. Också dragspelsbenen.

Däremot. Vill man göra pysslet med mindre barn så är det väl bara att försöka, det värsta som kan hända är att man måste inse att det inte blir som på bilden. Det kanske inte ens blir något annat än en massa pappersbitar ihopsatta till modern konst :)

Och eftersom det är tålamodskrävande. Ta lite i taget. Äldre barn klarar nog av att avsluta hela projektet. men yngre kanske det är bättre att ta det i etapper för att behålla skaparglädjen och känslan av att lyckas.

Ögonen kan man väl göra lite som man vill med. Antingen måla dit med tusch, eller limma dit en stans-rest (från hålstans) eller ett par såna där kpta ögon som rör sig om man vänder på kycklingen.

Att märka lekstugeleksaker

 Det är redan ett par år sedan jag gjorde detta. Vi hade problem med att leksakerna från lekstugan alltid försvann. Alltid när barnen ville leka i lekstugan blev första uppdraget att söka reda på något att leka med.

Så vi samlade ihop lite grejer som skulle vara i lekstugan, sedan märkte vi dem med en lekstuga så att barn och personal skulle veta vart de hörde.

Principen är bra. Det fungerar perfekt i teorin. I praktiken så funkar det sisådär. Visserligen vet vi vilka saker som ska vara i lekstugan, men de dyker upp lite här och där.

Det som fungerar är ju att när de dyker upp lite här och där så kan vi antingen be något barn att föra dem till lekstugan, eller göra det själva. Så det finns i alla fall någonting i lekstugan till att börja med. Sedan att de bärs runt, ja, det kan man väl inte göra något åt! Det är ju faktiskt till för att leka med.

 Jag har använt mig av en helt vanlig permanent marker. Det fungerar helt ok. Färgen kommer ju att nötas bort, men den håller helt bra. På vissa ser man bara att det kanske nångång möjligtvis har funnits en märkning, medan på andra syns det tydligt.

 Helt utöver blogginlägget så funderar jag vart alla bestick har tagit vägen! Jag brukar titt som tätt söka efter skedar. Senast hittade jag en kniv. Endast.

Tja, jag läste ju någon tidningsartikel om något dagis som hade rensat regnbrunnen och hittat hur många spadar det nu var i regnbågens alla färger. Så kanske vi borde söka våra bestick från regnbrunnarna...?

Att smälta kritor

Egentligen är detta ett pågående projekt. Jag kan ännu inte säga vilken åldersgrupp det passar. Tanken är att använda bitar eller smulor av kritor, men jag har ännu inte kollat hur det fungerar om jag först limmar kritdelarna till underlaget. Att bara lägga dit kritdelar så blåser dom bara bort.

Att vad? Ja, alltså. För att få kritorna att smälta så behöver man en värmepistol. Man blåser het luft på kritorna tills de smälter och börjar rinna.

I mitt experiment valde jag hela och halva kritor. Men jag tyckte själv att resultatet blev lite tjockt. Där färgen rinner ut blir det bra, men där kritorna är blir tjockt.

Jag tejpade kritorna så att de skulle hållas på plats. Fungerade behjälpligt, men jag höll nog kritorna på plats med handen ändå, tills de hade smält så pass mycket att de smält fast i underlaget. Efter det fortsatte jag värma så länge som jag tyckte att det var intressant. ...eller....det är inte sant för då skulle jag säkert värma på det än :)