Jag står ute och funderar. Låter tankarna röra sig fritt. Vad ska vi pyssla? Jag vill göra något med naturmaterial, jag vill inte att det ska vara platt och tråkigt.
Helt utan förvarning kommer den till mig. Tanken på att limma i en låg låda. Och vi har fått hur många som helst långa lådor som vi inte har användning för men som väntar på att användas.
Jag tar en hink och plockar lite kottar i den, sedan tar jag en annan hink och fyller den med barr. Jag plockar några kvistar och bryter dem i mindre bitar. Sedan tar jag in allt och det får torka. Löven plockar A, hon sätter dem i en plastpåse så att de inte ska torka och bli kruttorra.
Gruppen består av barn från 10 månader till 3 år. Om vi tar äldsta och yngsta. Jag vill att alla ska få pyssla. Så jag väljer att göra eget lim. Tyvärr så har jag ingen hushållsfärg, utan det får bli ett giftfritt färgpulver. Jag är missnöjd med det pulvret men vad göra. Än mer missnöjd är jag när 10 månaders killen vill undersöka och jag måste vara där och förstöra! Det vill säga, han får inte sätta i munnen, oj vad han blir arg på mej!
Hur gör jag? Jo, jag sätter en klick (en rågad matsked) i lådan, breder ut det lite så att det inte ska bli världens tjockaste klick! Barnen får själva sprida ut färgen, men endel sprider ut hela klicken så att det blir ett tunnt tunnt lager i hela lådan, medan andra knappt rör klicken. Så därför behöver den spridas ut lite. Annars vet jag inte hur bra det torkar.
Efter det får barnen limma grejjer på det gröna limmet. Varför är limmet grönt? Jo, för är man 10 månader, som vår yngsta är, så är man inte intresserad av att ta en sak och snyggt placera den i en låda. Man vill smaka, känna och uppleva! Så om jag sätter en klick färg i lådan som han sedan får smaka känna och uppleva så kommer det oberoende att finnas något kvar att titta på efter att han är klar! Det är inte resultatet som är viktigast. Såklart försökte vi erbjuda kottar, men han viftade mest bort våra försök. Två kottar ramlade in i lådan, och de fick vara där. Han undersökte nog dem och försökte smaka på dem. Till hans stora förargelse var jag där igen och tyckte att han inte skulle äta grön-färgade kottar.
Efter att barnen var nöjda med sina skapelser. Eller när jag ansåg att de har plockat dit så mycket och de håller på att tappa intresse eller de har verkligen pysslat länge, dags att byta, så fick de gå och tvätta händerna. Jag hade som hjälpreda en praktikant, S. Det är också hennes idé för hur vi skulle sätta namn på dem. Jag funderade och funderade. Jag ville ha namnet synligt. Det finns på baksidan, men det är roligare om man ser från framsidan vem som har pysslat. S tittade på pysslet och gav mig idéen om att sätta namnet tvärts över vid lådans hörn. Som jag sa åt henne också, inte vet jag om jag förstod henne rätt, men jag älskade idén!
Vi hände upp dem med en knappnål i anslagstavlan. Efter att jag funderat en stund valde jag att sätta dem på barnens nivå. Det vill säga, där barnens händer tar slut ungefär. För då kan de fortfarande se sina skapelser, men ingen förstör dom.
Som svar på frågan som kanske finns hos någon läsare, eftersom den fanns hos mina kolleger. Håller verkligen mjöl och vatten kottar och pinnar? Svaret är ja. Mjöl och vatten blir en otroligt seg massa. Jag såg till att lyfta på kottar som hade tunnt lager lim under sig och försikgt peta dit lite lim under så att den säkert inte ramlar bort när det torkar. Än hänger dom kvar.
Kanske en krok bakpå för att hänga upp skapelserna om man inte har någon anslagstavla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar