Sedan var det ju en "story". Jag menar, en skattjakt på gården utan orsak? Och när ska den läggas ut? Ja, och så en skatt förstås! En skattjakt utan skatt sku vara som att solbada utan sol...eller nåt. Skatten först. Jag fick sedan veta att guldpengar kan Ålandsbanken sponsra. Nå, det skadar inte att fråga! Så jag gjorde! Tyvärr var guldpengarna slut, men nåt annat smått och gott? Jo, gärna svarade jag! Så vi fick några chokladbitar per barn samt färgpennor. Vi funderade fram och tillbaka över andra saker, plåster, men kom fram till att det som barnen skulle uppskatta mest var choklad och färgpennor.
Skattjakten la jag ut under en samling. Rutten var färdig, och numrerad, så det var bara att slänga ut lapparna på rätt platser. Det gick fort :) Sedan en inledning....jo, jag tänkte först att jag skulle kunna kika ut genom fönstret och påstå att jag ser en figur som smyger runt gården, med hatt och lapp för ögat. Men tja... sedan kom jag på att en sjörövarflagga i en båt vi har på gården skulle vara perfekt! Så det pysslade jag ihop!
Ett svart tygstycke köpt från emmaus för hela 50 cent, restbitar som skalle. Och en pinne jag hittade efter att jag gått runt på stranden nära en fårhage. Lite lim, men på det stora hela kostade flaggan mig 50 cent!
Efter att jag hade lagt ut skattjakten så ställde jag flaggan i båten och gick in. Jag frågade därefter en annan vuxen om det var hon som hade ställt flaggan i båten. Detta var förutbestämt :) Nej, hon var helt oförstående! Jag frågade därefter barnen om de visste nåt om en flagga i båten! Om det var de som hade satt dit den? Fast jag trodde de alla var samlade på ett ställe medan jag skulle "jobba" ;)
På väg till båten såg de ju en till ledtråd, men jag fick barnen samlade och vi bestämde att kolla båten först. I båten var ett brev, från Kapten Fabbe, mera känd som Sjörövar Fabbe. Han berättade att han stigit i land, inte vågat lämna sin skatt och att han sedan blivit landsjuk så han hade lämnat skatten åt barnen att hitta. Vilken succé :) Några av barnen svirrade ju nog runt, det var bara tur att de inte hittade några extra ledtrådar! Puh! Det passar bättre för barn över 4 år, de som kan hålla koncentrationen på skattjakten. De yngre svirrade mest, men jag hade "egna" brev, med deras namn på, så att alla skulle få känna delaktighet fast de fanns barn under 4 år. Deras egna brev tyckte de var intressanta.
Vid slutet var en skattkista och ett till brev. Men brevet brydde de sig inte om! Och i skattkistan fanns små boxar med namn på till varje barn, en box de inte skulle få öppna före de kom hem för att inte tappa nåt, men jisses vilken uppståndelse! Boxar öppnades, brevet orkade ingen lyssna på :) Oj oj oj KAOS!!! Men i det stora hela en succé!
Barnen gillade skattjakten så mycket att de var besvikna när den var slut. De äldre var besvikna, de mindre hade nog tröttnat, det var lagom för dem, kanske något för långt. Men de äldre ville fortsätta. De ville ta ut skattkistan (en leksakslåda i formen av en skattkista) och gömma den igen. Så vi bestämde att vi skulle bygga en skattkista åt/med dem.
Vi hittade plankor, tre plankor i lämplig storlek till golv och väggar, såga till kortsidorna. En planka i lämplig längd till lock. Vi gjorde läderremmar som gångjärn, limmade fast med trälim. Först limmade vi ihop hela kistan. Sedan lät vi den torka, efter det spikade vi in spikar för att det säkert skulle hålla. När det var klart spraylackade vi den silver.
De fick strikta regler att föra den under tak när de hade lekt färdigt med den eftersom den troligen inte håller om den får för mycket vatten på sig. Nå...den blev INTE förd under tak, det var världens skyfall under helgen den var ute, så dit for det gångjärnet! Vi får helt klart byta ut det mot riktiga gångjärn.
Det var roligt för dem att spika ihop kistan, samt limma, och framför allt spraylacka! Alla fick vara med! Den yngsta är 2 år. Med lite hjälp klarade hon det bra :)
Jag har ingen bild på skattkistan, men jag kanske kan ordna det till senare. Vi får se!
Detta är i alla fall nåt jag kan göra flera gånger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar